Jag vet inte hur gammal jag kunde ha varit.

Jag hade ett mysigt krypin i alla fall.

På den tiden var jag tillräckligt liten för att kunna krypa ner helt under täcket. Det var som ett litet bo. Nuförtiden sticker alltid fötterna eller huvudet ut.

Om man inte köper ett täcke av XXL storlek förstås.

Hoppas det här blir ett mysigt krypin också...på sitt eget sätt.

Ett hästansikte ser på mig från spegeln

Bruna ögon, för mörkt tonat hår den här gången, passar ej min bleka hy, pigment ärvt från min mor.

Pappa var alltid solbränd, med svart hår, blev inte lik honom, tyvärr.

Mungipor neråt, hoppas på mer uppåtriktade med hjälp av en kur Q 10.

Söta små öron.